Då det varit en svår sommar och höst har jag inte varit så flitig med bloggen.
Min älskade make hade varit sjuk en tid då han för två veckor sen somnade in.
Jag har inte haft inspiration att göra så mycket inlägg trots att mitt fotograferande
har varit en tröst för mig.
Våra promenader vid Nissan får jag nu göra ensam.
I dag blev det en promenad i det fina soliga vädret.
Varma tankar går till dig i din förlust.
SvaraRaderaVemodigt med så mycket vacker höst mitt i den sorg du beskriver med enkla ord ...
En stödjande kram...
SvaraRaderaOtrolig vackra höstbilder.
Hälsningar Halina
Varma tröstande kramar och tankar sänder jag dig Anita.
SvaraRaderaJag har förstått att något har hänt eftersom det varit lugnt på bloggen. Jag visste ju att din man var sjuk och du hade mycket att stå i när han var hemma. Stora eller små sjukdomar är alltid jobbiga, även för anhörig.
Det blir en tung tid för dig, men hur ledsamt det än är måste man vidare, vad bra du tar dagliga promenader ut i naturen,
den är läkande och gör gott för både kropp och själ.
Som vanligt tar du underbara bilder, vackert vid Nissan och bokskog.
Tänker på dig, sköt om dig, kram/ Eva
Det är en fröjd för ögat att se dina bilder. Det värmer mitt hjärta. Här har vi det ungefär likadant som vi haft det sen jan.-12 Man lär sig att leva med det liv man får. Har ju av naturliga skäl inte varit så flitig med bloggen.
SvaraRaderaVi tänker på dig
Kram från oss
Marianne
Anita - Förstår att dina tankar varit på något helt annat än att blogga under den svåra tid som du har haft. Tänker på dig och hoppas att fotograferingen och bloggningen kan vara en ventil för dig under den tunga tid du har framför dig!
SvaraRaderaSTOR KRAM
Susie
Naturens helande kraft..
SvaraRaderaSå länge sedan och så får jag läsa det här, så sorgligt. Hoppas att du i alla fall mår bra och att livet går vidare på bästa sätt trots den stora sorg som drabbat dig.
SvaraRaderaMassor av kramar till dig
Hej Anita Det var länge sen....
SvaraRaderaVilka fantastiska bilder.
Bokskogar är det vackraste som finns.
Nu fick jag lust att åka ut och fota men vi har inget vidare fotoväder så det får nog vara.
Här är trist och mulet.Hoppas det blir bättre i helgen.
Jag är så ledsen för din skull.
Hoppas att du tar fortsätter att fotar så mycket du kan för det kanske kan göra dagen lite lättare när den känns som tyngst.
Du skall veta att jag har tänkt på er men jag har inte varit på Bloggen på länge.
Nu har jag startat om lite grann och så fick jag se detta.
Jag hade en väninna som gick bort för tre veckor sen. Alldeles för tidigt.Det är hopplöst med denna cancer.
Här kommer i alla fall en massa varma kramar ifrån mig.Hoppas att du känner värmen fast det är i skrift.
Kramizzzzzz goa du